Tolv år har gått. Nu är han vuxen.

Sigge var bara en liten plutt när hans kropp började utsättas för fel blodsocker. Höga och låga.

De låga värdena är de som i stunden påverkar honom mest. De höga skadar kroppen mest på sikt. Han är 18 år nu. De har härjat i kroppen i tolv år. Vi rör oss hela tiden i drömmen om den optimala balansen, timma för timma, dag ut och dag in.

Min bästa stund är när jag kollar blodsockret en vardagsförmiddag och vet att han sitter i skolan på en lektion, och ser 5,0. Eller kanske 5,5. Plus minus 0,5. Helst ska appen visa en prognosticerande pil rakt fram, då vet jag att han mår bra och har marginal uppåt och neråt den närmsta halvtimman. Siffran visar att kroppen för tillfället inte tar skada. Det är sällan det händer. Det står 3,6. Eller 11. Eller 17. Eller 21.

Det är möjligt att bota typ 1-diabetes, forskarna är ganska säkra på att de nu vet hur, men forskning är dyrt och tar lång tid. Så många variabler ska kollas, avfärdas, testas och bekräftas. Mina och dina pengar ökar tempot. Det finns ett direkt samband mellan forskningsframsteg och ekonomiska förutsättningar.

Den kommande tiden kommer jag skriva om typ 1-diabetes på mina egna sociala medier. Min önskan är att du vill ge ett bidrag till forskningen, och att du lär dig mer och sprider kunskapen och insamlingen vidare.

Jag har frågat Sigge om det är okej, och efter lite betänketid sade han ja. Jag får skriva vad jag vill om det drar in pengar till forskningen. Det är hans och mitt bidrag. Nu hoppas vi att ni vill vara med.

Nu kör vi!