Förra julen fick min sjuåriga dotter Emilia diagnosen typ 1-diabetes. Hon var som vanligt full av energi, men hennes extrema törst gjorde oss oroliga. Efter ett snabbt blodprov på vårdcentralen fick vi beskedet: hennes blodsocker var farligt högt, och vi skickades direkt till akuten.

Under de följande tio dagarna på sjukhuset fick Emilia uthärda mängder av nålstick och blodprover. Det var en tuff insikt att förstå att diabetes kräver ständig, noggrann vård. Med tiden, och med hjälp av teknik som en glukossensor och insulinpump, kunde Emilia börja leva nästan som vanligt igen.

Idag är det fortfarande en utmaning att hantera Emilias diabetes, men stödet och tekniken ger henne frihet. Genom att dela vår historia hoppas jag öka medvetenheten om typ 1-diabetes och uppmana fler att stödja forskningen – för bättre lösningar och kanske en dag ett botemedel.